Kidsen kan visst ta till sig Shakespeare
Berit Hammar hette en lågstadielärare. Hon var av den gamla skolan, så på musiklektionerna fick vi sjunga psalmer och lära oss operalibretton.
Det här var nu ingen förberedande utbildning för Sigtuna Humanistiska Läroverk, det var en vanlig kommunal skola i en vanlig svensk småstad. Det var bara det att Berit tyckte att lite klassisk bildning inte kunde skada.
Som åttaåringar studerade vi (eller vad man nu gör i den åldern) Mozarts ”Trollflöjten” och Edvard Griegs ”Peer Gynt” som vore det Alfons Åberg.
Vi sjöng och lyssnade och tittade på VHS-upptagningar.
Och hur gick det då?
Jättebra, eftersom Trollflöjten handlar om fåglar i färgglada fjädrar och Peer Gynt om troll och olycklig kärlek.
Klassisk musik så barnvänlig att den nästan ser specialdesignad ut.
Susanna Birgersson på DN föreslog i veckan att kulturbudgetens 230 miljoner kronor vikta till miljonprogram- områdena skulle läggas på att sätta upp Shakespeare, i stället för att lära ut graffitimålning.
Det fick allehanda gatukonstnärer och betongvänstermänniskor att se rött:
”Skulle Shakespeare vara finare än graffiti?” och framför allt ”måste det alltid vara VITA MÄN som sätter kulturagendan?”
En outtalad fråga hängde strax därunder och klingade inte lika vackert: ”Hur ska förortskidsen kunna ta till sig Hamlet?”
Det beror förstås på hur man närmar sig honom.
När Berit berättade om Bergakungens sal visste vi inget om fin- och fulkultur. Vi blev kanske inga operakonnässörer, men vi fick i alla fall ett hum om att det svåra inte behöver vara så svårt.
Visst kan vi låta bli att lasta unga ryggsäckar med klassiskt kulturellt bagage, men vi har en skyldighet att inte luras.
Shakespeare tillhör västvärldens kulturarv på ett sätt som inga graffitikonstnärer ännu gör (återstår att se om historien bedömer Banksy i nivå med Botticelli) alldeles oavsett hur den vita manlighetsnormen hjälpt honom till den positionen.
Det finns knappt en nutida film vars tema - förbjuden kärlek, svek, makt medelst mord - inte först avhandlats av Shakespeare.
Det har ungdomar som konsumerar blockbusterkultur nytta av att veta, eftersom det är ett redskap för att orientera sig i livet och världen. Till och med i förorten.