Tyvärr S, ett parti kan inte ha känslor
El-Haj har blivit en belastning
Med turerna runt riksdagsledamoten Jamal El-Haj har högern fått en möjlighet att ge igen för gammal ost.
Och mycket gammal ost finns det – efter alla år som S belastat högersidan med dess kopplingar till Sverigedemokraterna och partiets brokiga förflutna.
I politiken kan det lösa begreppet ”kopplingar” vara lika graverande som samröre.
Politik är en arena för rationalitet, fakta och ibland genomtänkta lögner. Det är inte en plats för känslor.
När Magdalena Andersson bröt ut i en känslostorm under riksdagens EU-debatt igår förvirrade det mer än det klargjorde – hur ställer sig Socialdemokraterna till sin riksdagsledamot Jamal El-Haj?
I våras medverkade El-Haj i Palestinakonferensen i Malmö mot partiets avrådan.
Efter att det framkommit kopplingar mellan konferensen och Hamas valde flera andra riksdagsledamöter från andra partier att inte medverka, men Jamal El-Haj valde att ändå gå.
Han anförde känslomässiga skäl och menade att han valde att gå som privatperson och inte som socialdemokratisk politiker. Han uttryckte också besvikelse över att partiet tvingat honom att välja mellan sitt parti och sitt folk.
Direkt efter fick han ta timeout från sina uppdrag, bland annat som ledamot i utrikesutskottet. Socialdemokraternas uppenbara strategi var att ta sina händer ifrån honom.
Och så har det fortsatt.
Magdalena Andersson har inte svarat rakt ut på frågan vad som kommer att hända med Jamal El-Haj när hans timeout förväntas löpa ut vid årsskiftet.
Det är tydligt att partiet är livrädd för att det ska framkomma ytterligare information om möjliga kopplingar till Hamas. En fråga som knappast har blivit mindre känslig sedan Hamas attack på Israel i början av oktober.
Samtidigt har de politiska motståndarna haft öppet mål för sin kritik.
Ulf Kristersson drog det så långt som till att beskriva att ”det finns en terrorromantik i vissa S-kretsar”. Enligt Ulf Kristersson var detta också en känsla, hans ”bestämda känsla” till och med.
Magdalena Anderssons tårögda svar var att det var ovärdigt en statsminister att anklaga El-Haj för att vara terrorromantiker och fortsatte med att berätta att El-Hajs svärdotters familj dött i kriget i Gaza.
Jamal El-Haj har sagt att han inte sympatiserar med Hamas och har fördömt terrororganisationen. Men kopplingarna – hur lösa de än är – finns där, oavsett vad El-Haj säger.
En koppling finns nämligen i det ögonblick oklarheter uppstår mellan en politiker och en politisk avart. Det här vet Socialdemokraterna, de har sysslat med den här typen av debatt i många år. Då har det gällt Sverigedemokraternas kopplingar till sitt förflutna, vitmaktrörelsen och Ryssland.
En så pass effektiv kampanj att S fortfarande använder sig av den i dag.
Ett parti kan – och får – inte ha känslor.
Jamal El-Haj har blivit en belastning för Socialdemokraterna, hur förtvivlad Magdalena Andersson än må vara över det fruktansvärda som drabbat hans familj.