Uppoffringen är marginell
Tro inte att det är frivilligt.
Direktörerna fryser sina löner för att de känner sig tvingade.
Alternativet kan bli demonstrationer utanför huvudkontorets snygga port.
Klyftorna växer i Sverige. Det har de gjort i tio års tid och i går visade LO i rapporten ”Makteliten – mycket vill ha mer” att det inte förändrats.
1998 tjänade den ekonomiska eliten i Sverige i genomsnitt 12,5 gånger mer än en industriarbetare. Förra året var siffran 18.
Men nu har något mycket märkligt hänt. Ett flertal direktörer har meddelat att de frivilligt fryser sin lön. De nöjer sig med samma summa som förra året.
Först var Volvos Leif Johansson som redan i höstas i ett brev till styrelsen bad att få slippa löneförhöjning.
Färskast i föreningen är Electrolux Hans Stråberg.
Men den nya direktörsklubben kommer att växa och det ganska snabbt. Att i dagens läge höja en redan väl tilltagen lön kräver nämligen något som de flesta koncernchefer lyckligtvis saknar – dumhet.
På LO:s lista över 19 svenska direktörer som redan 2007 tjänade minst tio miljoner kronor finns nio som varslat delar av sin personal om uppsägning sedan krisen slog till.
Fyra av dem har kommit fram till att de inte kan höja sina löner i år. Det är koncerncheferna
i Electrolux, Volvo, SKF och Ericsson.
Fyra har inte dragit samma slutsats – än. Det är SEB:s Annika Falkengren, ABB:s Michael Demaré, Sandviks Lars Pettersson och Assa Abloys Johan Molin.
Trots att de flaggat för att de vill sparka sammanlagt 3 650 personer har de inte förstått att det kräver en åtminstone symbolisk uppoffring av dem själva – också. En rejäl felanalys.
Den nionde, Nordeachefen Clausen, tackar nej till lönehöjning trots att banken inte storvarslat. Fin kille! (Fast han kanske bara vill åt statens garantipengar.)
USA:s president Barack Obama tillkännagav i går att lönerna för cheferna i de företag som får del av det amerikanska räddningspaketet ska begränsas till en halv miljon dollar, 4,2 miljoner kronor.
– Det som, med all rätt, gör människor upprörda är att direktörerna belönas för misslyckande, sa Obama.
Har han rätt eller har han rätt? För även om varslen i företagen kan förklaras med att hela världen lade in nödbromsen går det inte att förklara att bara de anställda ska betala för tvärstoppet. Aldrig ledningen.
Leif Johansson slog huvudet på spiken när han förklarade sin begäran om fryst lön med att han inte vill ha ”en felaktig debatt”.
Direktörernas frysta löner spelar ingen eller mikroskopisk roll för företagen. För den egna plånboken är uppoffringen marginell.
Däremot är det en signal. Det är till och med en viktig, om än symbolisk, signal om att krisen berör oss alla.
”Höjd lön – nej tack”, direktörsklubben som växer.