Vänner är ett viktigt kapital att ha inför pensioneringen
Det gäller att inte bara spara till pensionen.
Även sociala kontakter behöver man vårda, för att ha ett kapital att ta av när arbetslivet är över.
När man går i pension försvinner en stor del av det sociala nätverket. Arbetskamrater som man känt i decennier träffar man inte längre. I mitt fall saknar jag också att kunna ringa upp vem som helst som intresserar mig och boka träff för intervju.
Kan tänka mig att det är likadant för er som fått energi av att träffa nya patienter, kunder, elever, omsorgstagare och andra som ingått i er arbetssfär.
Det finns anledning att inte bara tänka på pensionspengarna, utan också i god tid vårda sina relationer inför det nya livet.
Man kan ta hjälp av vänskapsforskningen. Jo, den finns. New York Times skriver ofta om den och ger jättebra tips om hur man ska bete sig för att slippa vara ensam.
- Steg 1: Förutsätt att andra gillar dig.
Amerikanska psykologen Marisa Francos forskning om vänskap visar att när två främlingar interagerar, så blir man mer uppskattad av den andre än man tror.
Det finns alltså en missuppfattning om att den du söker kontakt med kommer att avvisa dig. Det händer inte så ofta som du befarar, visar experiment. Och när du tror att folk gillar dig, blir du trevligare och öppnare själv. - Steg 2: Vänskap uppstår inte ur intet. Du måste anstränga dig, och det räcker med små saker. Forskaren Peggy Liu har visat, i ett experiment med 6000 deltagare, att vi undervärderar hur mycket vänner och bekanta uppskattar att höra ifrån oss.
Det räcker med ett sms, mejl eller en kort hälsning, och det är mer välkommet hos mottagaren än vi tror, visar hennes forskning. Allra gladast blir de som vi inte har hört av oss till på länge. - Steg 3: Människor i förändring är lättare att få kontakt med, till exempel de som just flyttat, skilt sig, förlorat en partner eller är på resa. Därför kan det vara mer meningsfullt för den som blivit änka att ta kontakt med andra i samma situation, när hon upptäcker att de gamla stadiga paren som hon och maken tidigare umgåtts med drar sig undan.
- Steg 4: I stället för att backa undan mer ju äldre du blir, skruva upp kontaktverksamheten. Positiva sociala kontakter gör äldres liv mer meningsfulla, har forskaren Gabrielle Pfund visat. Det dagliga välbefinnandet hos äldre varierar beroende på hur de mänskliga mötena under dagen ser ut.
- Steg 5: Att räcka ut handen till andra kan kännas obekvämt och ibland något vi inte tror att vi har tid till. Men Marisa Francos forskning visar att ju oftare vi träffar någon desto lättare har vi att relatera. Därför är det bättre att ansluta sig till sociala aktiviteter där man träffar samma människor flera gånger, än till enstaka.
Att det är obekvämt första gången man träffas, visar bara att man är på rätt väg. Sen blir det lättare och lättare. - Steg 6: Visa andra människor att du uppskattar dem och värdesätter kontakten. Prata inte bara om dig själv. Om du tycker om en person, blir det lättare för honom eller henne att tycka om dig.
- Ensamhet är skillnaden mellan den önskade och den faktiska nivån av sociala kontakter. Social ensamhet är att inte tillhöra en grupp eller nätverk. Emotionell ensamhet är att sakna en nära relation.
- Ensamhetskänslor är vanliga hos ungdomar och unga vuxna. Sen sjunker kurvan och ligger lågt fram till 75-80-årsåldern, då stiger den igen. Unga pensionärer är inte mer ensamma än medelålders.
- Det finns inget som tyder på att allt fler äldre känner sig ensamma. Cirka 12 procent av alla över 77 år uppger att de nästan alltid eller ofta upplever ensamhet. Siffran har varit stabil under lång tid.
Källa: Docent Lena Dahlberg, 1177 Vårdguiden