Kommunerna ska få tillgång till brottsmisstankar
Kommunerna ska få tillgång till misstankeregistret för att kontrollera anställda.
Det vill regeringen, som om några veckor tillsätter en utredning.
Konsekvenserna kan minst sagt bli dystra om denna radikala plan blir verklighet.
Säg att du jobbar på en kommun någonstans i Sverige och en kollega av goda eller mindre goda skäl tycker illa om dig.
En polisanmälan om att du har förgripit dig på barn eller stulit pengar och du kan mycket väl hamna i registret över skäligen misstänkta och snart få stora problem på jobbet.
Det går ju naturligtvis också att tänka sig att den organiserade brottsligheten vill ställa till det för en handläggare som visat prov på integritet och vägrat betala ut bidrag.
The sky is the limit och historien lär oss att gangsters inte sällan visar prov på såväl fantasi som kreativitet då lagens möjligheter ska utnyttjas på sätt som ingen hade räknat med.
För att den sköna nya världen ska bli verklighet måste dock lagen ändras.
Ett litet antal myndigheter har i dag fullständig tillgång till det register där polisen samlar namn och personuppgifter på människor som är skäligen misstänkta för brott.
Uppgifter ur registret lämnas till Tullverket då brott ska bekämpas och till Åklagarmyndigheten då förundersökning inleds.
Ytterligare bestämmelser finns. Den som får jobb inom skolan måste lägga fram ett registerutdrag för att visa att hen inte har dömts för vissa grova brott, för att ta ett exempel.
Och i enlighet med Säkerhetsskyddslagen får uppgifter lämnas ut om den som ska delta i verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet.
Men de allra flesta av de nästan 900 000 personer som jobbar i nationens kommuner, parkskötare, ekonomiassistenter, socialsekreterare och allt vad det nu är, är än så länge någotsånär fredade från arbetsgivarens övervakning.
Undantag finns dock. Exempelvis Södertälje ägnade sig fram tills för några månader sedan av återkommande kontroller i belastningsregistret för att undersöka om de anställda var dömda för brott.
Ett agerande som ska ses i ljuset av den grova och organiserade brottslighet som länge har plågat staden.
Men det upphörde tvärt efter att JO Per Lennerbrandt i en svavelosande salva mullrade att kommunen bröt mot såväl grundlagen som Europakonventionen.
(Kontrollerna drogs härom dagen igång igen för nyrekrytering av personal, men det är i detta sammanhang av underordnad betydelse.)
I sitt beslut skickade JO också en passning till regeringen. Södertälje hade med sin överträdelse av lagen oavsiktligt identifierat brister i lagen.
Med en alltmer raffinerad kriminalitet, som äter sig in i samhällskroppen, som infiltrerar myndigheter och som placerar mullvadar i förvaltningar, måste bestämmelserna ses över.
Att regeringen har lyssnat på JO är lovvärt. Men det som planeras nu är väldigt långtgående.
Det är som sagt inte bara belastningsregistret med dess domar, strafförelägganden och ordningsbotar som är tänkta att bli tillgängligt för kommuner.
Folk skulle bli förskräckta om de förstod hur lite som krävs för skälig misstanke. Hur lite som krävs för att hamna i misstankeregistret.
Det är på mycket goda och genomtänkta grunder som åtkomsten till det registret är starkt begränsat. Det är en närmast revolutionerande förändring av sekretessen som regeringen drömmer om att få genomföra.
Materialet ligger nu och puttrar på det samordningskansli där Tidöpartierna tillsammans arbetar fram politiska förslag.
I mitten på januari ska initiativet presenteras av justitieminister Strömmer och utredare tillsättas, säger en centralt placerad källa i regeringskansliet.
Det är mycket svåra frågor som måste analyseras, vilket inte hindrar att utredaren endast får sex månader på sig. Detta ska processas i regeringens snabbspår.
Så småningom får vi veta hur det är tänkt att det ska fungera. Är det Lisa i receptionen som ska hålla koll på vänner och kollegor? Eller tillåts ett externt företag sköta kontrollerna?
Alla rimliga människor förstår att nya verktyg krävs för att möta vår tids utmaningar och för att trycka tillbaka den grova kriminaliteten.
Men det innebär inte att alla förändringar vi nu ser är bra.
Jag kan bara hoppas att en ordentlig avvägning mot den personliga integriteten görs. Att det funderas på hur en lagändring av detta slag klarar ett möte med grundlagen.
I den bästa av alla världar hinner utredaren även läsa artikel 8 i Europakonventionen.
Där står ett och annat om allas vår rätt till skydd av privatlivet.