Måste hennes bil heta så konstigt?
Häromdagen såg jag en tjej fickparkera en bil. Att se någon fickparkera är ungefär som att se någon dansa jenka. Till och med som åskådare blir man en aning generad. Hopp fram, hopp bak och till slut hoppetihoppetihopp, tills det skrapar i någonstans.
Fast den här tjejen visste vad hon gjorde och ganska snart stod kärran, stor och grävlingsbullig och glänsande svart, precis där den skulle. På bakändan – bilens alltså, inte tjejens – stod det ”Qashqai”.
Vilket fick mig att undra.
Säg mig i sanning, hur många svenskar födda av kvinnor kan titta på den där ansamlingen bokstäver och begripa hur den ska låta? Okej. Vad betyder den då?
Nej, jag trodde väl det. Likväl står det så.
Det är inte ett hittepå-ord. Man kan slå upp det och qashqaierna är en folkgrupp, mestadels från den iranska provinsen Fars. De talar ett turkiskt språk,
inte olikt azerbajdzjanska, och har traditionellt försörjt sig på nomadiserande boskapsskötsel.
Fascinerande upplysningar, givetvis, men än mer fascinerande är att någonstans i Japan – för därifrån kommer bilen – har det suttit en kille, sannolikt i kostym, och låtit blicken gå upp i taket medan han sugit på sin penna. Innan dagen är slut ska han ha kommit på ett modellnamn. Och så kommer det plötsligt. Han gör en liten powerpoint-presentation på det hela, kan man tänka, stoppar laptopen under armen, rättar till slipsen och tar hissen upp i Företagsolympen, där alla människor med förkortningar som CEO, CFO, CTO, COO, CCO, CIO och CMO sitter. Där, i ett flådigt rum med utsikt över Tokyos betong, utan ens en nomadiserande sparv i sikte, nickar alla förkortningarna nöjt.
”Qashqai”, mumlar de prövande, för de har fått reda på hur det ska låta. Och killen i kostymen pustar ut.
Visst, jag förstår. Det här ska vara en äventyrsbil, en bil för fria andar, en bil för moderna nomader. Perfekt, tänker direktionen. Men om ingen vet vad en Qashqai är, hur perfekt är det då?
Så här blir det mer och mer. Reklam och varumärken och fan vet allt. Man begriper att det ligger mer tanke bakom hur produkterna gestaltas än vad som
skulle krävas för att få fred i Mellanöstern. Men det är också allt man begriper.
Vilken tanken är går bara att lista ut med ett uppslagsverk.
Och en gång i tiden hette bilar begripliga saker som ”Rekord”.