Presidentens bromance gick inte att hålla hemlig

Irans president Hassan Rohani var på pr-turné i USA förra veckan och innan han reste tillbaka till Teheran pratade han med Barack Obama på telefon. Det var första gången sedan 1979 som de båda ländernas ledare hade direktkontakt och Hassan Rohani kunde inte hålla sig särskilt länge efteråt.

Han ville berätta för världen.
Så han, eller någon i hans närhet, skrev en sju inlägg lång drapa på hans engelska Twitter-konto om att Irans president pratat med USA:s, att de båda var optimistiska kring att hitta en lösning på kärnvapenfrågan och Syrien­krisen och att Barack Obama till sist önskat Hassan Rohani en fin resa till­baka till Iran med hopp om att New Yorks trafik inte skulle ställa till det för honom.

Rohani passade på att tacka Obama för gästfri­ heten och samtalet och avslutade med att önska USA:s president en fin dag, något som Obama ska ha tackat för och besvarat med ”Khodahafez” - ”Må Gud vara med dig” på persiska (eller översatt till sociala medier-lingo typ ”kramiz”).
Allt detta innan Hassan Rohani, eller möjligen hans pr-ansvarige, kom på andra tankar - och raderade hela konversationen.

Den ersattes senare med några tweets där de båda presidenternas ömsinta lyckönskningar och skämtsamma artighetsfraser bytts ut mot en betydligt mer återhållsam och diplomatisk ton.

De flesta av oss har varit där. Man är lite vardags­ euforisk, skriver något småkladdigt och aningen för personligt på Twitter eller Facebook, kanske rent av hänger ut en kul konversation med en kollega (Hej Simon Bank!), men ångrar sig snabbt och trycker på ”delete”.
Nu är det dessvärre så att ganska många följer relationen mellan USA och Iran och därmed de två ländernas presidenter på Twitter. Hassan Rohanis och Barack Obamas historiska bromance hade redan skärm­dumpats in i evigheten av flera av Rohanis nära 90 000 ­följare.

Man kan tycka att en statschef borde ha en bättre sociala medier-strategi när man är på väg att bryta isen för en av samtidens mest politiskt laddade kalla krig.

Man kan också konstatera att även världens högsta herrar går bort sig viralt ibland och entusiastiskt tror att de ska kunna ordna till det utan att det märks.

Följ ämnen i artikeln