Internet kan lika gärna bli demokratins död

Självkörande bilar, datorer smartare och mer självständigt tänkande än människor, solkraft, robotar som är våra betjänter och drönare vilka levererar nybakad bröd hem till dörren.

Snart är framtiden här, förr än vi tror.

När jag hör alla förutsägelser plockar jag fram Norman Angells berömda skrift ”Europas synvilla” ur bokhyllan. I den berättar han om teknikens seger och krigens slut. Nationerna i den moderna världen är tack vare nya och hisnande snabba kommunikationer, global handel och myriader av finansiella transaktioner så sammanlänkade att de inte längre kan dra ut i krig mot varandra.

Den överväldigande majoriteten av vuxna tyska medborgare, till exempel, har aldrig upplevt en strid och kommer med all sannolikhet aldrig att få se någon, skriver Angell.

Kampen för tillvaron har flyttat över från det fysiska till det intellektuella området. Vi är inte längre de primitiva människor som tvingas förlita sig på muskelkraft (egna eller maskinernas) och som erövrar landområden för att berika sig.

Vårt samhälle vilar på förnuft. Det beror inte på att vi blivit godare utan på den tekniska utvecklingen.

Vi ser nu större förändringar på tio år än de 10 000 föregående, skriver Angell.

Den svenska översättningen publicerades samma år som den brittiska originalupplagan. ”Europas synvilla” blev en enastående internationell bästsäljare, sålde i två miljoner exemplar och diskuterades över hela Europa, den var omtyckt för sina djärva och förutseende tankar.

Tyvärr publicerades boken 1910.

Fyra år senare bröt första världskriget ut. Det var inledningen till det blodigaste seklet i mänsklighetens historia, krigens, folkmordens, fördrivningarnas och de totalitära staternas århundrade.

Allt blev tvärtom mot vad Angell spådde. Inte ens den till synes självklaraste bedömningen, att religiösa mord och konflikter tillhörde historien, stämde. 1900–talet blev också de religiösa krigens århundrade.

Teknikens landvinningar är lätta att se. Men det är omöjligt att veta hur de kommer att påverka samhället. Nyss talade alla om internet som ett verktyg för att vidga demokratin. Men tekniken kan lika gärna bli demokratins död: ett torg för fördumning där pöbeln fritt lever ut sina sämsta, mordiska sidor.

Och den läsvärde författaren Norman Angell?
Några år efter första världskriget tilldelades han Nobels fredspris. Han är den ende som fått priset bara för att ha skrivit en bok. Det var som om Nobelkommittén ville ge Angells tankar en ny chans efter det fasanfulla kriget i skyttegravarna, den ryska revolutionen och imperiernas sammanbrott. Kanske stundade en ny, fredligare värld, kanske skulle Norman Angells visioner förverkligas.

Han fick priset 1933, samma år Adolf Hitler grep makten i Tyskland.