Rymligt baksäte eller framtid för våra barn?

Var fanns nytänkandet när allt blev större, starkare, törstigare och rymligare på bilmässan i Frankfurt?

Bland alla ovationer över glamouren, all sprakande show och all glänsande plåt i Frankfurt har det skymtat fram en del försiktigt inlindad kritik mot utvecklingen inom bilbranschen.

Mina biljournalistkolleger och jag är ju trots allt inte oberörda av sinade oljekällor och växthuseffekter. Inte oberörda av att USA snart måste ut i nya anfallskrig i Mellersta Östern där oljan finns men vännerna saknas.

Mina kolleger och jag själv förundras över alla värstingbilarna på mässan i Frankfurt, över alla nya modeller som är lite längre, lite bredare, lite högre och lite tyngre. Som har en massa ny spännande elektronik och lite större motorer, och som drar lite mer bränsle.

Det är de största bilarna som har bästa platsen i montern och det är de som får mest plats i tidningen.

Tyska hjärtan nästan svallar över när täckelset dras från nya Mercedes S-klass och att svullna Audi Q7 blir en försäljningssuccé i USA är det väl ingen som tvivlar på.

Och nu snuddar jag vid den trista verkligheten. Nämligen att det kanske är oss det är fel på, inte på bilindustrin.

I en planekonomi kan man styra tillverkningen så att massan får det massan behöver. Kommunisterna i den Sovjet- och Kinadominerade delen av världen provade ett halvsekel och tanken var god, i grunden. Men den fungerade dåligt i praktiken.

Nu tillber nästan hela världens befolkning de marknadsekonomiska gudarna. Det är det vi kallar frihet och demokrati.

För oss i väst, vi som har råd, innebär det att vi kan köpa precis det vi vill ha. Vill vi ha större bilar som drar mer bränsle så köper vi det. Och eftersom nästan varenda biltillverkare har ekonomiska problem i miljardklassen gäller det att se till att ha de bilar köparna vill köpa.

För Saab gäller det stadsjeepar. För Jeep ännu större Jeepar för att klara konkurrensen från General Motors som redan bygger ännu större stadsjeepar.

Och om de tyska lyxbilstillverkarna har V12-motorer måste de amerikanska tillverkarna också ha V12:or. Och så där håller det på. Kriget som föregår kriget om oljan eskalerar kontinuerligt.

Att leka planekonomi och tvinga tillverkarna att bygga "nyttiga" bilar skulle inte fungera. Folk skulle inte köpa dem.

Audi försökte med sin A2, en extremt fin lyxbil i den allra minsta klassen, men ingen ville ha den. Smart är värsta förlusten för Mercedes. Och Volvo vill bygga minibilen 3CC som visades som koncept i Shanghai förra året, men risken är att ingen vill ha den heller.

Hur många gånger har vi läst småbilstester där det står "...trångt baksäte, dåligt med förvaringsfack, litet bagageutrymme" och framförallt "klen motor".

Vilken familjefar vill stå öga mot öga med grannarna i radhusområdet och försöka försvara sin nya bil som är trång och har klen motor?

Antingen köper man den där småbilen ändå, eftersom det är så svårt att hitta en parkeringsplats för en större bil, men med största motorn för att inte förlora ansiktet. Eller så faller man för grupptrycket och köper en ny V70, Saab 9-5 eller allra helst en Audi, med "stora motorn" och all tänkbar lyx som driver upp förbrukningen ytterligare.

Så länge stora bränsleslukande bilar är politiskt korrekt kommer världen att fortsätta köpa dem. Så länge det går att motivera en bränsleslukande motor med "säkra omkörningar", fyrhjulsdrift med "stabil och säker gång i halka" och stadsjeepar med "trygghet", så länge blir det svårt att sälja den nya generationens säkra, trygga småbilar.

Men om vi vill att även våra barn och barnbarn ska få uppleva glädjen och friheten att köra bil, då är det hög tid att tänka om.

SIGNALER

Robert Collin vet när det slår om.

Robert Collin