Jag har inte hjärta att äga
”Man blir svensk när man äger sin bostad.” Kristina Axén Olins nationalromantiska slogan från förra valrörelsen ska nu omsättas i praktiken. Alla som hyr av Stockholms allmännytta får den solgula broschyren BildaBostad i brevlådan. En present från Stockholms stad som på svenska, arabiska, turkiska, persiska, somaliska, spanska och polska ska få folket att inse att ägande regerar.
Här får Namir Zetali från Akalla berätta att ”Ombildningen har förändrat hela mitt liv”, medan Stefan Sjöborn med fasa minns tiden före bostadsrättslyckan: ”På den tiden kände vi knappt varandra. Folk flyttade in och ut lite hur som helst och det var inte så konstigt att främlingskap och otrygghet bredde ut sig.”
Broschyren är en hyllning till det goda livet som ägare. Ord som ”integration”, ”trygghet”, ”trivsel”, ”inflytande” och ”egenmakt” kopplas till bostadsrättsföreningar. Hyresrätten framställs som ett alternativ för folk som vill ha det enkelt och slippa ta ansvar – ett slags boendets soffliggare, som varken kan eller vill engagera sig i sina hem.
BildaBostad är inget annat än vad som på engelska skulle kallas en ”infomercial”, det vill säga en till information förklädd reklam (eller propaganda, eftersom innehållet är genomideologiserat). På sju språk förtiger Stockholms stad att allmännyttans hyresrätter för många människor med låga inkomster, ofasta jobb eller trassligt förflutet erbjuder den enda möjligheten att få en bostad och att många av de hus som staden nu vill bli av med så fort de bara kan har akuta renoveringsbehov. Inte minst missar de att berätta att sagan om den lyckliga bostadsrättskarriären i de flesta fall handlar om någon med stabil ekonomi som får en ännu mer stabil ekonomi, medan andra (losers) hamnar utanför. Skillnaden mellan att ”de flesta” kan vara med, som det så vackert står, och att även ”dom andra” kan vara med är skillnaden mellan två olika samhällsbyggen.
Broschyren är framställd av den borgerliga majoriteten och sponsrad av skattebetalarna. Levererad på min hallmatta känns den lite som ett soldränkt hotbrev – skärp dig och äg eller dra från den här staden.
”Allt vi äger har vi stulit av varandra”, skrev den danska poeten Inger Christensen en gång. Jag vill hälla hennes ord genom varenda brevlåda nu.
