Rädd för sin kropp
JENNY TUNEDAL läser en fascinerande roman
Silke Scheuermanns prosa i Timmen mellan hund och varg är ett glansnummer av snygga formuleringar och precisa beskrivningar, avspänd grace.
Berättarjaget är en vaken observatör av både sig själv och sin omvärld – redan i första meningen har hon mig fast: ”Jag är ingenting, ingenting annat än en ljus kontur, den här morgonen på den smala golvremsan mellan bassängen och simhallens glasvägg, den tusende återspeglingen av ett för många år sedan avslutat liv, en skamlös kopia av en första mening.”
Fast hon som är jag är ingen nobody, ingen desperado heller, utan en ganska vanlig romangestalt med trevligt liv, lägenhet i en stor europeisk stad, karriär, älskare, solblekta barndomsminnen med skuggor.
Mörkret är i detaljerna: Regnets ihållande rörelse nedåt. Fåglar krossas mot fönster. Barn slår varandra. Ett oidentifierat djur på zoo skriker. Kameran ljuger. Telefonen ringer, men ingen är där. Någon dansar som om livsglädje var något löjligt. Och storasyster, familjens gyllenflicka, dricker sig galen.
Berättelsen handlar om de två systrarna och människorna omkring dem – tjusiga män och påfrestande flator i den gråtrista staden Frankfurt. Kärlek och begär och missbruk. Intrigen är förglömlig. Men inte romanen.
Scheuermann gestaltar samhällets och individens skräck för det kroppsliga. Det fysiska i sexet. Det fysiska i fyllan. Det fysiska i äta. Det fysiska i systrar med samma far och samma mor. Det fysiska i att falla. Skadas. Dö.
Kroppen är sanningen, mardrömmen och gränsen. Den är själens fånge, men innanför bräckliga galler finns den som ett stort fett kötthot, som när som helst kan bryta fram och ställa till kaos ”mitt i vårt vardagliga liv, mitt i dess mjuka flytande förhållanden, en av dessa dagar då man, trots att oändligheten finns, ordnar blommorna i en vas, lyssnar till ett stycke musik av Mozart, kammar sitt hår”.
Efter läsningen sitter jag kvar med tanken på att det inte går att tänka sig ut ur sin kropp. Den hemska kroppen. Och med tanken på att vilja det. Den hemska tanken.
