Från lådvin till arabisk blogg – utan pekpinnar
Jag gillar Språktidningen. Den är lite som sin sköna slogan: ”För dig som använder språket dagligen” – glatt uppfordrande. Nästan alltid mer generös med kunskap än med pekpinnar.
I decembernumret kan man både läsa en insändare som protesterar mot nyordet ”bibba” (eftersom det på svenska ju inte heter bag-in-box utan lådvin) och i stället förordar ”krana”, lära sig ett och annat om rim av poeten Lotta Olsson och inte minst få veta mer om Sveriges i dag troligen tredje största språk, arabiskan.
Yasmine El Rafie har skrivit en högintressant artikel utifrån sitt möte med journalisten Wael Abbas, som använder egyptiskt talspråk på sin blogg och på så sätt når ut till nya grupper i ett land där läskunnighet är en klassfråga. ”Att skriva på standardarabiska är som att skriva på latin”, säger Abbas, som bland annat var den som publicerade polisfilmen där en fånge misshandlas, vilket ledde till en stor debatt om polisvåld i Egypten.
Återigen påminner Språktidningen, liksom i förbifarten, om att språk är politik och politik är språk. Och om att det finns all anledning för alla som använder språket dagligen att tänka på hur och varför i ett sådant ljus.
