Bonnier rasar mot Guillou

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-26

Försvarar Kepler

Pseudonymer är vanligt inom deckargenren. Efter Aftonbladets avslöjande om pseudonymen bakom Lars Kepler skrev författaren Jan Guillou att pseudonymen var ett pr–trick från Bonnier. Jonas Axelsson, litteraturchef på Bonnier, avvisar Guillous kritik.

Den elfte augusti i år avslöjade Aftonbladet vilka som dolde sig bakom pseudonymen Lars Kepler som skrivit succéboken ”Hypnotisören”. Boken, som har haft stora framgångar, var en av de mest sålda böckerna i Sverige i sommar och den har getts ut i 28 länder.

Vem som skrivit den var en av de mest omdiskuterade mysterierna i den svenska deckarvärlden under året. Det visade sig vara författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril som stog bakom pseudonymen – litteraturvärlden häpnade.

– Det är helt otroligt att det är dom, var en av reaktionerna på avslöjandet av Kepler.

Paret Ahndorsil själva menar att de inte ville att den gemensamma romanen skulle kopplas ihop med deras individuella författarskap.

– Eftersom vi ville bli bedömda utan förutfattade meningar skickades manuset anonymt till förlaget, säger paret.

Pr–trick?

Efter avslöjandet har det höjts röster som menar att Bonnier använder sig av pseudonymer när de ska lansera böcker av okända författare, för att sedan sprida rykten om att någon välrenomerad författare står bakom pseudonymen. Detta för att skapa publicitet kring boken.

Journalisten, författaren och debattören Jan Guillou skriver, i en krönika i Aftonbladet den andra augusti, att han tycker att Bonniers ägnar sig åt bedrägeri när de marknadsför författares böcker under pseudonym.

”Poängen är nu att denne för allmänheten okände författare inte skulle ha tjänat några pengar på att debutera i eget namn, deckarkön på våra bästsäljarlistor är som bekant mycket lång. Därför kopplade Bonniers på nytt på bedrägerikampanjen. Deras mest oförskämda rykte, som de tydligen spridit internationellt, är att Henning Mankell är mannen bakom detta ytterst mediokra verk. Förtjust meddelar räknenissen på Bonniers, Jonas Axelsson, att de internationella förskotten redan är uppe i över nio miljoner. I sitt eget namn hade författaren kanske inte ens blivit såld till utlandet, ty också där är kön av svenska deckarförfattare mycket lång.”

Jonas Axelsson, litterär chef på Bonniers förlag och förläggare för Lars Kepler menar att användningen av pseudonymer inte är ett pr-trick och går till hårt motangrepp.

Det höjs röster som menar att detta bara skulle vara ett pr–trick från Bonniers sida?

– Det är helt och hållet författarnas egen uppfinning att använda sig av pseudonym. Vi tyckte nog från början att det verkade besvärligt, men de stod på sig och angav tillräckligt bra skäl för att vi skulle gå med på att låta dem skriva under ett annat namn. Att det skulle vara ett pr-trick, det kan jag bara le åt. Även om jag delvis kan förstå att en pseudonym som har haft sådana framgångar och som har fått så mycket media, kan väcka sådana tankar.

Men det är inte sant?

– Just på denna bok har vi ju också haft stora framgångar med rättigheterna. Men att det skulle vara ett pr–trick verkar komma från någon som ligger kvar på 1800-talet – varannan deckarförfattare skriver ju under pseudonym. Jag tycker att det låter som dumt reflekterat, det är bara hypoteser om boken har gått bättre på grund av pseudonymen.

Varför använder sig författare av pseudonymer?

– Vad det handlar om här är att författarna ville bli lästa utan förutfattade meningar. Folk har gjort sin egen bedömning och pseudonym eller inte har inte spelat stor roll. Jag tycker att författarna tänkte klokt som valde ett nytt författarnamn för detta projekt.

Lina Thorén / Minimedia

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln