Åtalet om samröret med Ryssland som hämtat ur en Hamilton-roman
– Det här är ett ganska unikt åtal, sa kammaråklagare Henrik Olin och tittade ut över antecknande reportrar och fotografer som trängdes om de bästa platserna.
En avmätt betraktare hade kunna invända att någonting antingen är unikt eller inte unikt: You can’t be a little bit pregnant, som britterna säger.
Men misstankar om illegalt samröre med Ryssland är misstankar om brottslighet utöver det vanliga och den här presskonferensen var inte det rätta tillfället för spydigheter.
En 60-årig man som levde ett tillbakadraget liv med eget företag i en villa i ett välbärgat område i huvudstadsområdet är misstänkt för det ovanliga brottet olovlig underrättelseverksamhet.
Åklagare Olin, som hade kallat medierna till en konferenslokal i centrala Stockholm, berättade att denne man i många år olovligen har köpt in och försett det ryska militärindustriella komplexet med teknik.
En hel del elektronik, mätutrustning, men även annat, fartygsmotorer, lyftkranar, den misstänktes bolag har genom åren omsatt en halv miljard.
Allt, enligt åtalet, under överinseende av GRU, Rysslands militära underrättelsetjänst.
Tekniskt kunnande som Putins armé, sargat av invasionen i Ukraina, ansträngd redan tidigare av annekteringen av Krimhalvön och kriget i Georgien, är i stort behov av.
Produkter som Ryssland på grund av restriktioner och sanktioner inte sällan inte kan köpa öppet. Och som Kreml inte vill visa öppet att dess försvarsmakt behöver.
Vid sin sida hade åklagaren Daniel Stenling, chef för Säkerhetspolisens kontraspionage. De två männen växeldrog under den inledande halvtimmen och berättade tämligen utförligt om hur listiga ryssar ägnat sig åt liknande operationer i andra västländer.
Just detta ärende har utretts i samarbete med FBI. Det är detta samarbete som gör åtalet ”relativt unikt”.
Ett stort pussel har lagts, e-post, fraktdokument, offerter, bokföring, förundersökningen är på över 2 000 sidor.
Det är onekligen ett ambitiöst arbete som har bedrivits före och efter den där morgonen i november i fjol då Säkerhetspolisen, Nationella insatsstyrkan och Försvarsmakten tillsammans genomförde en aktion som var som hämtad ur någon av Guillous romaner om Hamilton.
Den där morgonen då Black Hawk-helikoptrar hovrade över det sömniga villaområdet och maskerade män firades ner och slog sig in i det tillbakadragna parets bostad.
Dramatiken förklarades med att det gällde att agera snabbt så att inte bevismaterial förstördes.
Visst, men hade det inte varit smartare att tyst smyga sig fram till huset i stället för att larma och göra sig till och varna med dånande propellrar?
Helt går det inte att utesluta att det var en PR-uppvisning. En uppvisning för såväl svensk allmänhet som för Moskva.
Lyckat tycks dock tillslaget ha varit, även om misstankarna mot hustrun och en tredje person har skrivits av.
Nu väntar en månadslång huvudförhandling med bevis bestående av beslagtagna datorer och USB-minnen och CD-skivor och hårddiskar och vittnesförhör med ”FM095”, ”ISP 1901” och Special Agent Charles Edwards från Federal Bureau of Investigation, USA.
Såvitt jag kan bedöma ser åtalet gediget ut. Mannen nekar och har i förhör lämnat förklaringar till sin verksamhet, men Henrik Olin är noggrann, mest känd för terrormålet i Visby, det här är inte en åklagare som går till rätten med en halvdan förundersökning.
Men i vart fall tidningar, radio och tv och alla intervjuade experter trodde rimligen på mer än detta, inte minst då nyheten om det spektakulära tillslaget kom samtidigt som rättegången mot de ryska spionbröderna hade inletts.
Låt oss inte glömma att misstankarna inte har räckt för åtal för spioneri eller någonting annat riktigt tungt.
Mannen riskerar som mest sex års fängelse i enlighet med en rubricering som kom till för att täppa en lucka i lagen.
En ung ryss som arbetade på Lantbruksuniversitetet uppvaktades av Ryssland, någonting skumt pågick, han greps men släpptes så småningom då han inte gjort någonting olagligt.
Med en lag om olovlig underrättelseverksamhet, som tar sikte på själva sättet som information samlas in på, hade det möjligen gått att få mannen fälld.
Jag påpekar inte detta för att på något vis relativisera det mannen påstås ha gjort.
Tvärtom, om misstankarna stämmer så kan han ha skadat såväl Sveriges som USA:s säkerhet.
Inte heller nämner jag detta för att dissa åklagarens och Säpos insatser i ärendet. Tvärtom, det är ett viktigt arbete som har bedrivits och som nu ska prövas rättsligt.
Jag påpekar detta för att vi ska ha klart för oss att det här, trots allt dramatik, inte är en av de stora spionaffärerna.