Aston Martin DBS – en milslukare med muskler

V12-motor med 517 hästar

Om du säger till Astonfolket att DBS mest är en stylad DB9 blir de förmodligen inte glada. Men grunden är och förblir den stora Grand Turismovagnen DB9 med sin sexliters V12-motor, fast i DBS är den trimmad till 517 hästkrafter.

Karossen har fått en klart mer elak framtoning än den silkeslena DB9 som ser ut som en klassiker redan när den lämnar bandet i Gaydon.

Mustigt motorljud

DBS vill vara mer av en käftsmäll och då det är min första provsmakning av en modern Aston Martin är jag ganska lätt att golva. Men den som inte faller för ljudet av en stor V12 bensinmotor har inget bilintresse att tala om. Jag som befinner mig i ytterkant av skalan för bilintresse väter nästa byxan av förtjusning när jag låter den mustiga motorsången fylla kupén. En kupé som för övrigt inte är särskilt stor med tanke på bilens väl tilltagna mått, men som ändå är acceptabel även för en reslig nordbo.

Körställningen är för övrigt exemplarisk, med närapå stående ratt så kommer man väldigt nära överkanten på ratten, viktigt vid aktiv körning.

Enkelt att sluka många mil

DBS är trots sin sportiga attityd fortfarande mer en snabb milslukare än kvick racer. Styrningen är inte blixtsnabb men välavvägd och med fin precision. Man känner att det sitter en 300 kilo tung motor där fram, på de små brittiska landsvägarna kommer inte bilen helt till sin rätt även om det går att köra väldigt fort.

Poängen med DBS (och DB9 för den delen) är just att det är så enkelt att köra fort, att sluka mil. Man behöver sällan växla ner, bara ge gas och så bär det iväg, snabbt men eftersom bullernivån är förhållandevis låg känns det inte supersnabbt.

Även om DBS är riktigt fräck hade jag nog valt en vanlig DB9, diskret men snabb, precis som en Aston ska vara.