Lokko, du skäller upp mot fel träd
Dagens Sverige vimlar av kulturjournalister som kan läsa böcker och tidningar på engelska, men inte på alltför många andra språk. Det är en av flera anledningar till att den amerikanska litteraturen betraktas nästan som om den vore ”vår egen”, till skillnad från exempelvis den ryska, den arabiska, den kinesiska, den franska eller för den delen den litauiska. När Andres Lokko i sin recension av Philip Roth påstår att amerikansk och brittisk litteratur ”nästan försvinner från kultursidornas radar” ger han uttryck för en anglocentrism i klass med salig drottningmoderns.
Men Lokko kan ju också läsa böcker på engelska, och det får honom att tycka att översättningar av anglosaxisk litteratur känns lika gammaldags som tvtablån.
Grejen med översättning är att det handlar om så mycket mer än bara tillgängliggörande. Bland annat om att utvidga och berika det svenska språket, på andra sätt än genom att låta anglicismer regna som tomma katter och hundar i var och varannan tidningstext.
Erik Andersson, som översatte Sagan om Ringen (eller Lord of The Rings) jämför i sin fina bok Översättarens anmärkningar orden ”apple” och ”äpple”. Han skriver om hur det förstnämnda för en svensk naturligtvis betyder äpple, men också konnoterar en dator och ett skivbolag. Att läsa ordet ”äpple” på sitt modersmål drar å andra sidan med sig en doft av fruktträd, kanske barndom, helt specifika känslor och minnen. Skillnaden är milsvid. Och fantastisk.
Jag vilar mitt fall.
